STM-39-IA var en 5-rörs rak mottagare för frekvensområdet 15 – 290 khz, uppdelat i 3 band,
15 – 42, 29 – 110 och 105 – 290khz.

TM-39-IIA var en 6-rörs superheterodynmottagare för frekvensområdet 100 – 1850 khz, upp- delat i 3 band, 100 – 260, 250 – 680 khz och 0,65 – 1,85 Mhz.

STM-39-IIIA  var en 6-rörs superheterodynmottagare för frekvensområdet 1,5 – 12 Mhz, uppdelat i 3 band, 1,5 – 3, 3 – 6 och 6 – 12 Mhz.

Övriga data för STM-39-IIIA (Den mest avancerade)
Första tillverkningsår: 1939
Princip: Superheterodyn med 6 elektronrör
Frekvensområden: Se respektive modell ovan
Modulationstyper: AM och CW med funktion för inställning av inteferenston
Strömförsörjning: Med yttre batterier alt via likriktare, 6 och 12V
Högtalare: Separat, yttre
Utförande: Bordsmodell i metall 318 x 250 x 195 mm, vikt 10 kg

Svenska marinen var en av användarna till denna mottagare som var helt svensktillverkad.

Även andra myndigheter, såsom Sjöfartsverket, använde mottagarna i kombination med en AGA-pejl som placerades ute på fyrar och lotsplatser för pejling mot fartyg och båtar försedda med radiosändare. Huruvida marinen använde pejlfunktionen är oklart men högst troligt, nära samarbete måste ju ha skett mellan dessa myndigheter.

Denna mottagare kom att användas av marinen in på 1950-talet då den avlöstes av den engelska KV-mottagaren BRT från GEC.

AGA producerade vid samma tid också en gränsvågssändare för telefoni och telegrafi med beteckningen STS – 15 med en uteffekt på ca 15W. Sändaren användes bl a i kombination med AGA.s pejlutrustning ute på fyr- och lotsplatser.